STUDENTDAGEN

När jag stog där inne i A128 med mina fina vänner och kollade ut över havet av folk som stod med plakat, blommor, nallar, glada miner och armar som väntade på en student att krama om, så slog det mig. Det är dags nu.
Så länge har jag vetat att jag en vacker dag skulle ut på den där trappan. Men att det nu var så himla snart att det bara var några minuter kvar tills det skulle ske kändes helt overkligt. Om bara en liten stund skulle jag gå ut från Härnösands gymnasium. Jag skulle lämna skolan. Som varit min grund och trygghet i så många år, så länge jag minns.
Ja, det var en konstig dag. Men så himla fin samtidigt. Så mycket känslor över allt som skolan gett mig, och människorna som jag kommit i kontakt med, tack vare skolan. Jag, som har hatat skolan så många gånger. Flera sena nätter har jag suttit och svurit och hatat både skolan och mig själv för uppgifterna som inte gjorde sig själva trots att jag gav de så lång tid (höhö). Jag har varit så förbannad på lärare som jag tyckt skött sitt jobb dåligt och hatat på läxor och prov som jag tyckt varit så jobbiga och onödiga och allt vad jag kunde komma på.
Men sanningen är att det har gett mig så jävla mycket. Utan alla dessa prov och läxor och lärare och klasskamrater (bra som dåliga) hade jag ju inte varit där jag är idag. Allt det dåliga jag upplevt har gett mig insikt och förstånd, samtidigt som alla de bra saker jag varit med om har lärt mig jättemycket, gett mig roliga upplevelser och även gett mig vänner för livet.
För att sätta punkt på min skoltid vill jag bara säga TACK. Till allt och alla som gjort mig till den jag är.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0